I dag är det framför allt två kriterier i Försäkringskassans prövning av rätt till sjukersättning som Ruth Mannelqvist anser har för högt ställda krav. Ett av dem gäller just hur man ser på begreppet »stadigvarande« som ska gälla en sjukdom eller funktionsnedsättning för att bevilja sjukersättning.
– När det gäller bedömningen om en nedsatt arbetsförmåga kommer att finnas i framtiden kan man inte ställa samma beviskrav som när det gäller hur personen mår idag. Trots det har Försäkringskassan lagt väldigt stark bevisbörda på individer och läkare för att nå upp till att beviljas sjukersättning, säger Ruth Mannelqvist.
Den andra delen i bedömningen som hindrar många att kvalificeras till sjukersättningen är formuleringen om att man ska ha uttömt alla möjligheter för att den sjuke ska kunna arbeta. Här menar Ruth Mannelqvist att Försäkringskassan har möjlighet att göra en betydligt mindre restriktiv tolkning än vad de gör i dag.
– Faktiska prövningar, till exempel genom arbetsträning, bör i högre utsträckning kunna ligga till grund för en generell och övergripande bedömning av arbetsförmågan. Man ska inte behöva bevisa att man har prövat allt som går, säger hon.
Ruth Mannelqvist anser dessutom att några prejudicerande domar som kom 2011 skulle kunna ge Försäkringskassan extra råg i ryggen för att bli mer generösa i sin bedömning.