Nedan följer några av Statskontorets synpunkter
Statskontoret har granskat Försäkringskassans förvaltning av sjukförsäkringen i rapporten 2023:6 ”Försäkringskassans åtgärder för en bättre förvaltning av sjukförsäkringen”.
Det stora bedömningsutrymme som lagen ger ställer krav på att handläggarna analyserar information och drar slutsatser. De behöver bland annat ha goda kunskaper om skyldigheten att utreda ärendena tillräckligt (såsom deras beskaffenhet kräver).[1] Det finns en oro bland personalen att förståelsen för Försäkringskassans uppdrag som en helhet minskar och att det på sikt skulle försämra kvaliteten i handläggningen. Till exempel kan kunskapen om samordningsuppdraget gå förlorad hos handläggare som arbetar inom andra delar av handläggningen.
Genomslaget försvåras av hög personalomsättning
Förnyelseprogrammet har identifierat att avdelningen har svårt att rekrytera och behålla medarbetare. Statskontoret konstaterar att frågan om kompetensförsörjning hittills inte haft någon framträdande roll i förändringsarbetet. De anser att det är avgörande att Försäkringskassans kommer till rätta med den höga personalomsättningen för att förändringsarbetet i slutändan ska bli lyckat.
Det pågår många olika insatser samtidigt för att utveckla uppföljning och styrning av handläggningen. Försäkringskassan har inte någon tydlig överblick över arbetet. Statskontoret bedömer att det kommer att bli en utmaning att få ihop alla dessa goda intentioner till en fungerande helhet.
Ökad kunskap om utredningsskyldigheten
Försäkringskassan gjorde under 2022 en insats för att öka kunskapen om utredningsskyldigheten hos handläggare, chefer och personer inom vissa stödfunktioner. Utbildningsinsatsen har setts som en del av Försäkringskassans förändringsarbete. Insatsen ska ses mot bakgrund av den kritik Försäkringskassan har fått för brister i utredningsskyldigheten.[2]
Många anser även att det har blivit lättare att avgöra när ett ärende är tillräckligt utrett och att besluten blivit mer begripliga. Kvalitetsanalysen av sjukpenningen från 2022 bekräftar detta.
Ny indelning för handläggningen av sjukpenningärenden
Som en del av arbetet med att förnya förvaltningen av sjukförsäkringen har Avdelningen för sjukförsäkring (SF) sedan 2021 påbörjat flera åtgärder för att utveckla och effektivisera ärendehandläggningen.[3]
Av Statskontorets enkät framkommer att konceptindelningen och den ökade specialiseringen av handläggarrollen riskerar att minska helhetsförståelsen för Försäkringskassans uppdrag hos medarbetarna. Till exempel skulle koncentreringen av arbetet med samordningsuppdraget till VO 2 och VO 3 kunna leda till kunskapsbrist kring det uppdraget bland handläggarna inom VO 1.[4]
Enkäten visar även att de tidiga utredningar som handläggare i VO 1 gör i dagsläget inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet. Exempelvis kan viktiga impulser i ärenden missas eller hoppas över, innan de skickas vidare till handläggare i övriga verksamhetsområden. Dessa utredningsbrister behöver då rättas till senare i ärendet, vilket motverkar den tänkta effektiviseringen som indelningen i koncept är tänkt att leda till.
Det kan även fördröja samordningsinsatser
Statskontoret har i andra rapporter noterat att det finns risker med specialisering i ärendehanteringen utifrån både effektivitets- och rättssäkerhetsperspektiv. Fel, fördröjningar och dubbelarbete kan till exempel uppstå när ärenden lämnas över mellan olika handläggare.
Flera av de som svarat på Statskontorets enkät anser också att det finns risker med att handläggarna inom respektive koncept ska arbeta relativt avgränsat och styras separat från varandra. De bedömer att detta kan få till följd att rättstillämpningen kommer att variera mellan olika verksamhetsområden.
Samordningsuppdraget och ökad kunskap om psykisk ohälsa
Arbete pågår både internt inom myndigheten och i samarbete med övriga parter inom sjukskrivningsprocessen för att öka kunskapen inom området.[5] Det pågår ett arbete med att nå en intern samsyn kring vad samordningsuppdraget innebär och vad det ska innehålla, och även ett arbete med att förbättra samverkan med externa aktörer i rehabiliteringsprocessen.
Försäkringskassan har även påbörjat ett arbete med att stärka kunskapen kring psykisk ohälsa. Arbetena har hittills lett till få konkreta åtgärder för att förbättra samverkan mellan aktörerna och för att förbättra stödet till sjukskrivna för att de ska kunna återgå i arbete.
Statskontoret upplever att Försäkringskassan förhåller sig öppen till att det finns stora kunskapsluckor på området, och att myndigheten har en stark vilja att stärka kunskapen och förbättra stödet till de sjukskrivna. Men det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken grad det påbörjade arbetet kommer att leda till konkreta förbättringar.
Försäkringskassan ska samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringen av sjukskrivna. Myndigheten ska också, i samråd med den försäkrade, se till de försäkrades behov av rehabilitering klarläggs och att övriga aktörer i rehabiliteringsprocessen vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering.[6]
Den ökande andelen sjukfall med diagnoser inom gruppen psykiska sjukdomar är en utmaning för Försäkringskassan. Det är särskilt svårt att veta vilka insatser som är effektiva för dessa personer. Just att förbättra kunskapen kring psykisk ohälsa är en av de tre åtgärder som generaldirektören särskilt pekade ut när Försäkringskassan under 2021 inledde sitt arbete med att genomlysa förvaltningen av sjukförsäkringen.
Med bättre kunskap ska myndigheten bättre kunna avgöra vilka rehabiliteringsinsatser som är effektiva vid olika psykiatriska diagnoser. Försäkringskassan har beslutat att förstärka sitt arbete med forskning och utveckling, med psykisk ohälsa som det första fokusområdet. Utvecklingsarbete har också bedrivits tillsammans med andra aktörer i rehabiliteringsprocessen, men det har hittills lett till få konkreta åtgärder.[7]
Länk till Statskontorets rapport 2023:6
[1] Statskontoret 2023:6 Försäkringskassans åtgärder för en bättre förvaltning av sjukförsäkringen s. 34 ff.
[2] Statskontoret 2023:6 s. 68 f.
[3] Statskontoret 2023:6 s. 71.
[4] Statskontoret 2023:6 s. 83 f.
[5] Statskontoret 2023:6 s. 89 f.
[6] 30 kap. 8–9 §§ socialförsäkringsbalken.
[7] Statskontoret 2023:6 s. 95.