Den fria bevisprövningen (fri bevisföring och fri bevisvärdering) i 36 kap. 1 § rättegångsbalken är en grundprincip inom svensk processrätt. I andra länder är det vanligare med olika former av bevistillåtlighetsregler. Under förhandlingar om nya EU-rättsakter kommer inte sällan förslag som kan inskränka den fria bevisprövningen. Exempel på områden där vi tvingats acceptera vissa avsteg från denna princip finns i prop. 2016/17:9 Konkurrensskadelag. En näraliggande frågeställning är förslag som visserligen inte inskränker den fria bevisprövningen, men som innebär att bevisbörderegler och beviskrav slås fast i EU-rättsakter. Är den fria bevisprövningen hotad? Och hur påverkar inskränkningar i den fria bevisprövningen och reglering av bevisbörda och beviskrav den nationella rätten?