Kammarrätten bedömde att barnets behov av hjälp med sondmatning utgjorde ett assistansgrundande grundläggande behov enligt LSS. Trots att det saknades en säker prognos för behovets varaktighet ansåg domstolen att utredningen visade att funktionshindret inte var av tillfällig natur. Socialnämndens överklagande avslogs därför.
Kammarrätten finner att behov av kontinuerlig övervakning vid diabetes, i kombination med autism och oförmåga att tillkalla hjälp, uppfyller kriterierna för grundläggande behov enligt LSS. Vidare bedömer domstolen att hjälpmedlens osäkerhetsfaktorer innebär att en personlig assistent måste vara i den enskildes omedelbara närhet.
En 81-årig man med grav synskada har ansetts ha ett sådant stort och varaktigt funktionshinder som avses i 1 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Funktionshindret har dock inte ansetts förorsaka sådana betydande svårigheter i hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det härmed sammanhängande behovet av stöd och service har inte heller ansetts omfattande. Då inte samtliga krav enligt bestämmelsen varit uppfyllda har han inte ansetts höra till lagens personkrets.
Till skillnad från socialnämnden och förvaltningsrätten anser kammarrätten att en man ska beviljas ledsagning utanför hemmet för att uppnå en skälig levnadsnivå.
Efter tips utredde Försäkringskassan en kvinnas rätt till assistansersättning. Försäkringskassan kom fram till att hon inte haft behov av personlig assistans och beslutade att dra in ersättningen. Kvinnas personliga assistenter vittnade till stöd för att det inte förelåg behov av hjälp på det sätt som kvinnan uppgett och hovrätten förpliktar nu henne att återbetala ersättningen.
En man sökte ytterligare assistans då han på grund av förlamning inte kan påkalla hjälp. Som skäl anförde han att han vid ett tillfälle kräkts och då inte påkallat hjälp samt att det bedömdes vara en säkerhetsrisk. Kammarrätten anser dock att det av utredningen inte framkommer någon närmare beskrivning av de allvarliga konsekvenser som kan uppstå vid utebliven hjälp.
Den hjälp som sökande behöver med de grundläggande behoven uppstår dagligen och är till stor del av mycket privat och integritetskänslig karaktär. Kammarrätten anser att hennes hjälpbehov är av sådan karaktär och omfattning att hon har rätt till personlig assistans.
Sökande har ett utagerande beteende av sådan omfattning och frekvens att det finns en konkret risk för att hon allvarligt skadar sig själv, andra eller sin omgivning om hon inte är under ständig uppsikt av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet och ingriper frekvent.