Kammarrätten i Göteborg
Rättsliga utgångspunkter
Av 43 b § 1 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring framgår att en sökande ska stängas av från rätt till ersättning i 45 ersättningsdagar, om han eller hon lämnat sitt arbete utan giltig anledning. I utredningen som föregick lagstiftningen (SOU 1996:150 s. 143) sägs följande. För att giltig anledning att sluta sitt arbete på egen begäran ska finnas, måste starka skäl föreligga, till exempel att arbetet varit olämpligt av hälsoskäl.
Olämpligheten måste i sistnämnda fall styrkas, i regel med hjälp av ett läkarintyg. I rättspraxis har inte accepterats att en person säger upp sig och i samband med uppsägningen besöker läkare. Det måste i princip framgå av läkarintyget att den arbetslöse uppmanats av läkare att säga upp sig. I regel krävs också att andra åtgärder dessförinnan vidtagits, som sjukskrivning, omplacering etc.
Dessa uttalanden återges inte i propositionen som låg till grund för lagen (prop. 1996/97:107). Där finns ingen ledning för tolkningen av vad som avses med giltig anledning för att lämna sitt arbete. Numera finns en bestämmelse i 19 c § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring enligt vilken en giltig anledning att lämna ett arbete är att en sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren. Hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphör.
I samband med ett senare lagstiftningsarbete i syfte att göra arbetslöshetsförsäkringen rättvisare och tydligare anges följande (prop. 1999/00:139 s. 57):
”I situationer när arbetstagare har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller har skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, bör ingen förändring ske, om fråga är om enstaka tillfällen. Nuvarande avstängningsregler bör således fortsätta att gälla i dessa fall. Arbetsförmedlingen har små möjligheter att påverka i dessa situationer och det finns enligt regeringens mening ingen anledning att underlätta dessa beteenden.
Däremot gäller naturligtvis att rättssäkerheten och likabehandlingen är lika viktiga när det gäller dem som slutar ett arbete som i fråga om andra arbetslösa. Dessa ärenden måste därför bli föremål för samma grannlaga utredning som andra ärenden där ersättningsrätten ifrågasätts. Bedömningen av vad som utgör en giltig anledning för att sluta ett arbete på egen begäran är restriktiv. Vad som främst godkänns är dokumenterade hälsoskäl.”
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar inledningsvis att IAF i sitt yttrande ger uttryck för att det är ett formkrav att det av läkarintyget ska framgå att den enskilde har uppmanats av läkare att säga upp sig. Något författningsstöd för ett sådant formkrav finns inte. Den omständigheten att det av läkarintyget inte framgår att en sådan uppmaning framförts utesluter alltså inte att giltig anledning att lämna arbetet kan finnas.
Bestämmelserna innehåller inte heller något krav på att de symtom den enskilde uppvisar måste vara direkt orsakade av arbetet. Det är i stället tillräckligt att kraven i 19 c § förordningen om arbetslöshetsförsäkring är uppfyllda, dvs. att den sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren och att hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphör.
Hur långvarigt hindret ska vara framgår inte av regleringen, men det ligger i sakens natur att ett kortvarigt övergående hinder inte kan anses vara en giltig anledning, utan att hindret måste bedömas ha en viss varaktighet. AA har varit sjukskriven sedan februari 2018. Av aktivitetsförmågeutredning, som genomfördes den 24 september 2018, framgår att man kan anta att situationen kommer att vara bestående över överskådlig tid.
Av läkarintyg utfärdade den 18 januari, 24 maj och 20 december 2019, framgår avseende aktivitetsbegränsningar bland annat att hon är starkt psykiskt präglad av sina smärtor samt utmattningen som även har orsak i hennes stressnivå på jobbet. Det anges i samtliga intyg att hon i nuläget är helt oförmögen att sköta jobbet och att det inte går att säga när hon kommer kunna återgå i arbete.
Av underlaget framgår vidare att omplaceringsutredning samt förhandling med arbetsgivaren har genomförts, men att det inte har varit möjligt att omplacera AA. Man har kommit fram till att det inte finns någon möjlighet för henne att återgå i tjänst hos arbetsgivaren. Av Försäkringskassans beslut den 22 november 2019 om sjukpenning framgår att Försäkringskassan inte ifrågasatte att besvären gav begränsningar i hennes arbete med XX.
Kammarrätten bedömer mot denna bakgrund att AA av hälsoskäl inte kan återgå varken till sitt tidigare arbete eller annat arbete hos arbetsgivaren inom en överskådlig framtid. Hälsoskälen är styrkta genom läkarintyg utfärdade innan anställningen upphörde. Kammarrätten anser därmed att AA på grund av hälsoskäl har haft giltig anledning att lämna sitt arbete. Unionens arbetslöshetskassa har därför inte haft skäl för att stänga av henne från rätt till ersättning under 45 ersättningsdagar. Överklagandet ska alltså bifallas.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2022-12-16 i mål nr 6656–21.
—
Högsta förvaltningsdomstolen har den 2023-11-16 meddelat prövningstillstånd enligt ”förutsättningarna för att det ska finnas giltig anledning att lämna sitt arbete av hälsoskäl”.[1]
- Högsta förvaltningsdomstolens protokoll den 2023-11-16 i mål nr 568–23. ↑