Förvaltningsrätten i Jönköping
Bakgrund
Socialnämnden i kommunen (nämnden) avslog ansökan om personlig assistans. Som skäl till beslutet angavs att hjälpbehov med de grundläggande behoven, efter föräldraavdraget, uppgår till 0 timmar per vecka.
AA överklagar beslutet och anför bland annat följande. Det är stor skillnad mellan den tid som krävs för att ta hand om henne och ett barn utan funktionshinder i samma ålder. De tider som nämnden godtagit för blöjbyte, dusch/bad samt tandborstning är inte tillräckliga för att tillgodose hennes faktiska hjälpbehov i dessa avseenden.
Sondmatningen tar lång tid för tillfället. Förhoppningen är att det ska förändras över tid liksom att hennes övriga förmågor ska förbättras. Men just nu är familjen i behov av personlig assistans.
Nämnden anser att överklagandet ska avslås.
Skälen för avgörandet
Gällande regler m.m.
Av 7 § LSS följer att personer som omfattas av lagen har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § första stycket 1–9 samma lag om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.
I 9 § punkten 2 LSS anges att sådant stöd kan vara biträde av en personlig assistent. Som förutsättning för rätt till stöd i form av personlig assistans gäller enligt 9 a § första stycket LSS att den funktionshindrade behöver hjälp med andning, personlig hygien, måltider (även sondmatning), att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom. Även stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa ger rätt till personlig assistans.
Enligt 9 f § LSS ska när behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Detta ska göras genom ett schablonavdrag (föräldraavdrag) från barnets behov av hjälp med grundläggande behov och andra personliga behov enligt 9 a § LSS. Avdrag ska dock inte göras till den del hjälpbehovet avser bland annat måltider i form av sondmatning.
Schablonavdraget för ett barn mellan 1–6 år för grundläggande behov är 2,5 timmar per dygn (6a § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Förvaltningsrättens bedömning
Frågan i målet är om AA:s hjälpbehov med de grundläggande behoven är av den karaktär och omfattning att hon har rätt till personlig assistans. Det är AA som ska göra sannolikt att den tid nämnden godtagit inte är tillräcklig för att tillgodose hennes faktiska hjälpbehov.
Förvaltningsrätten gör följande bedömningar.
Blöjbyte, dusch och tandborstning
AA:s vårdnadshavare har framfört att den godtagna tiden för blöjbyte, dusch och tandborstning inte är tillräcklig för att tillgodose hennes faktiska hjälpbehov bland annat utifrån att hon inte kan sitta eller stå själv. De har också framfört att tandborstningen tar längre tid eftersom det krävs viss övertalning och lek för att kunna genomföra momentet.
Förvaltningsrätten har gått igenom det medicinska underlaget och övrig utredning i målet. Utifrån vad som framkommit om funktionsnedsättning och de beskrivningar som finns av hennes hjälpbehov vid personlig hygien framstår de godtagna tiderna för blöjbyte, dusch och tandborstning som skälig och väl anpassad utifrån hennes behov. Stöd i form av övertalning och lek bedöms inte vara kvalificerade hjälpbehov och är därmed inte assistansgrundande. Sammanfattningsvis har inte gjort sannolikt att mer tid ska beaktas för blöjbyten, dusch eller tandborstning.
Sondmatning
Nämnden har inte godtagit någon tid för måltider i form av sondmatning. Som skäl har nämnden angett att det medicinska underlaget inte ger tillräckligt stöd för att behov av hjälp med sondmatning är varaktigt. Måltider i form av sondmatning ska anses som personlig assistans för grundläggande behov oavsett karaktär. Vid bedömningen av rätten till personlig assistans för dessa behov saknar det alltså betydelse i vilken utsträckning hjälpen är av privat eller integritetskänslig karaktär.
Samtliga hjälpmoment ska alltså vara assistansgrundande när det gäller dessa behov. Att ett hjälpbehov är assistansgrundande innebär att det ger rätt till personlig assistans, såvida inte något annat följer av en annan bestämmelse eller rättsprincip, till exempel om hjälpbehovet tillgodoses på annat sätt eller att hjälpbehovet avser sjukvårdande insatser enligt HSL.
Hjälp med sondmatning innefattar all hjälp som utförs under tiden som det grundläggande behovet varar. Hjälp som utförs före och efter det grundläggande behovet omfattas däremot inte (jfr 7 § LSS och prop. 2019/20:92 s 22 och 46). Kommunen har det yttersta ansvaret för personlig assistans. Detta innebär att om ett behov av personlig assistans föreligger och assistansersättning av någon anledning inte kan utges har kommunen ansvar för att faktiskt tillhandahålla insatsen eller finansiera den (se 2 och 7 §§ samt prop. 1992/93: 159 s 72 f och 177.).
Förvaltningsrätten konstaterar att sondmatningen i är en sjukvårdande insats enligt HSL (se beslut om att en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård enligt SOSFS 2009:6 daterat den 8 maj 2023). Det har inte heller kommit fram att behovet tillgodoses på annat sätt. Ansvarig sjuksköterska har visserligen uppgett att hon inte kan uttala sig om hur länge AA kommer att behöva sondmatas. Det finns däremot inte något i underlaget som talar för att det skulle röra sig om något enstaka tillfälle eller under en mycket begränsad tid.
Förvaltningsrätten bedömer därför att kommunen inte haft fog för sin bedömning att inte godta tid för sondmatning som grundläggande behov av de skäl som angetts i beslutet.
Slutsats
Det saknas uppgifter i målet för att kunna ta ställning till i vilken omfattning har ett grundläggande hjälpbehov med sondmatning. Förvaltningsrätten kan inte heller, som första instans, pröva rätt till personlig assistans. Beslutet ska därför upphävas och målet visas åter till nämnden för ny utredning och prövning av hennes rätt till personlig assistans.
Kammarrätten i Jönköping
Yrkanden
Socialnämnden yrkar att kammarrätten ska upphäva förvaltningsrättens dom och fastställa nämndens beslut. Nämnden anför i huvudsak följande. Det har inte framkommit att AA har några fysiska avvikelser som innebär att hon inte kan äta självständigt, men hon uppges behöva omfattande träning. Hon får sin näring via sondmatning. Sjukvården har inte kunnat uppge om sondmatningen kommer att kvarstå en månad eller flera år. Utan en sådan uppgift från sjukvården, och med hänsyn till att AA är ett barn, bedöms behovet inte vara livslångt eller mycket varaktigt.
AA har förelagts att svara på överklagandet, men har inte hörts av.
Skälen för kammarrättens avgörande
I målet är det ostridigt att AA tillhör personkretsen i 1 § 1 LSS. Denna personkrets omfattar personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Det uppställs inget uttryckligt krav på att den enskilde ska ha varaktiga funktionshinder. Ett sådant krav finns dock i definitionen av personlig assistans i 9 a § LSS. Av bestämmelsen framgår att med personlig assistans avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov.
Definitionen i 9 a § LSS infördes den 1 juli 1996 och propositionen som föregick införandet innehöll inte något förslag om varaktighet (se prop. 1995/96:146 s. 4). I propositionen angavs dock att definitionen inte betyder att någon grupp som omfattas av LSS ska utestängas från rätten till personlig assistans, utan att det ska tydliggöras vilka hjälpbehov som, efter individuell prövning, krävs för att personlig assistans ska komma ifråga (a. prop. s. 13).
Socialutskottet föreslog ändringar av lagtexten, bland annat att funktionshindren skulle vara ”stora och varaktiga”, vilket också antogs av riksdagen. Utskottsbetänkandet (1995/96: SoU15) behandlar dock inte närmare vad som avses med varaktighet. Begreppet ”varaktiga funktionshinder” förekommer även i 1 § 3 LSS och är där ett krav för personkretstillhörighet. Av förarbetena framgår att med varaktighet i det sammanhanget avses att funktionshindret inte är av tillfällig eller mer övergående natur.
Det framgår även att med uttrycket funktionshinder menas den begränsning eller det hinder som gör att en människa till följd av skada eller sjukdom inte kan utföra en aktivitet på det sätt eller inom de gränser som kan anses normalt (se prop. 1992/93:159 s. 55 f. och 168).
AA:s får all sin näring via sondmatning. Hon vill inte svälja eller få något i munnen. Nämnden har i sitt överklagande angett att sjukvården bedömt att omfattande matträning är nödvändig för att AA på sikt ska kunna äta självständigt. I den medicinska utredningen i målet framgår endast att sjukvården inte kan uppge hur prognosen ser ut, men man tror att det rör sig om ett långvarigt behov av sondmatning.
Även om det saknas en närmare bedömning från vården i fråga om hur länge behov av sondmatning förväntas bestå, visar utredningen i målet sammantaget att det är fråga om ett funktionshinder som inte är tillfälligt. AA:s hjälpbehov med sondmatning är således assistansgrundande. Överklagande ska därför avslås.
–
Kammarrätten i Jönköping dom den 2 oktober 2026 i mål nr 3546-24.