Förvaltningsrättens dom i mål om aktivitetskrav enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen

Förvaltningsrätten konstaterar att det överklagade beslutet är bristfälligt såtillvida att det inte framgår vilken tid per vecka AA ska delta i aktiviteten. Bristen är av sådant slag att det finns skäl att nu upphäva det överklagade beslutet och visa målet åter till nämnden.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Göteborg

Det överklagade beslutet

Socialnämnden beslöt om ett aktivitetskrav för AA enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen, utifrån att hon fått försörjningsstöd under minst tre sammanhängande månader. Hon anvisades till aktivitet i form av motiverande insatser, till exempel motiverande samtal eller hälsofrämjande aktiviteter (FINSAM), under perioden den 1 oktober 2026–30 september 2027. 

I beslutet informerades hon om att för det fall hon utan godtagbart skäl avböjer att delta i anvisad aktivitet, kan fortsatt försörjningsstöd komma att nekas eller sättas ner. 

Yrkanden

AA yrkar att beslutet ska upphävas och anför bland annat att hon lider av sjukdom och känner sig mycket trött, glömmer mycket och har svårt att koncentrera sig. Hon känner sig ständigt stressad och har huvudvärk. 

Nämnden anser att överklagandet ska avslås och anför bland annat att planeringen om att starta upp insats FINSAM är överenskommen med vården. Då det i dagsläget inte finns någon bedömning från vården om att aktiviteten som AA deltar i är olämplig utifrån hennes hälsotillstånd, bör beslutet om att delta i aktivitet enligt aktivitetskrav kvarstå. 

Skälen för förvaltningsrättens avgörande

Är det fråga om ett överklagbart beslut? 

Inledningsvis uppkommer frågan om ett beslut enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen om aktivitetskrav är överklagbart. De beslut av socialnämnd enligt socialtjänstlagen som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol är uppräknade i 35 kap. 1 § socialtjänstlagen. Beslut om aktivitetskrav enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen anges inte där, men däremot anges socialnämnds beslut om insatser enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen, det vill säga ekonomiskt bistånd. 

En förutsättning för rätt till bistånd enligt 12 kap. 1 socialtjänstlagen är att den som fått ett beslut om aktivitetskrav enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen deltar i aktiviteten (se 12 kap. 5 § socialtjänstlagen). En skrivelse från en socialförvaltning med anmodan till en biståndstagare att inom viss tid sälja sin bil vid äventyr att rätten till bistånd annars kunde ifrågasättas har i RÅ 2007 ref. 7 ansetts innefatta ett överklagbart beslut enligt förutvarande 16 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453), som numera motsvaras av 35 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400). 

Enbart en möjlighet att senare överklaga ett eventuellt beslut om vägrat ekonomiskt bistånd ansågs i sådant fall otillräcklig för att tillgodose den enskildes behov av rättsskydd. Förvaltningsrätten bedömer sammantaget att ett beslut enligt 12 kap. 4 a § socialtjänstlagen om aktivitetskrav är överklagbart. Detta med hänsyn till de kännbara effekter en underlåtenhet att uppfylla kravet skulle medföra för den enskilde och hur styrande beslutet således är för den enskildes handlande. 

Ska beslutet upphävas? 

Om en enskild har fått försörjningsstöd under minst tre sammanhängande månader, ska socialnämnden begära att han eller hon ska delta i sådana aktiviteter som anges i 6 a § (aktivitetskrav). 

Aktivitetskravet får inte ställas på den som 

1. är under 18 år, 

2. är 18-20 år och genomgår studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning, 

3. har sysselsättning på heltid i form av 

a) anställning, 

b) arbetsmarknadspolitiskt program, 

c) kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare, motsvarande utbildning vid folkhögskola eller en utbildning som socialnämnden anser vara ett godtagbart skäl för att inte stå till arbetsmarknadens förfogande, eller 

d) andra statliga, kommunala eller regionala insatser, 

4. har uppnått riktåldern för pension enligt 2 kap. 10 a- 10 d §§ socialförsäkringsbalken, 

5. har sjukpenning, sjukpenning i särskilda fall, sjukersättning, aktivitetsersättning, rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning i särskilda fall, i den omfattning som han eller hon har sådan förmån, eller 

6. är ledig enligt föräldraledighetslagen (1995:584) med ett barn som inte har fyllt ett år (12 kap. 4 a § socialtjänstlagen). 

Aktivitetskravet ska gälla för den tid som den enskilde har förmåga att delta i aktiviteter. Tiden får dock inte överstiga 40 timmar per vecka (12 kap. 4 b § socialtjänstlagen). 

Av förarbetena till bestämmelserna i socialtjänstlagen om aktivitetskrav framgår att när socialnämnden konstaterat att en biståndsmottagare uppfyller förutsättningarna för aktivitetskrav och att inget undantag finns, ska socialnämnden pröva kravets omfattning. Därvid ska socialnämnden självständigt bedöma hur mycket aktivitet en person ska ha inom ramen för aktivitetskravet (prop. 2025/26:207 s. 39–40). 

AA gör gällande att hon på grund av sitt hälsotillstånd inte har förutsättningar att delta i den anvisade aktiviteten. Förvaltningsrätten konstaterar att det överklagade beslutet är bristfälligt såtillvida att det inte framgår vilken tid per vecka AA ska delta i aktiviteten. Utan en sådan angivelse är det oklart vad som krävs av henne och rätten kan heller inte pröva om hon har förmåga att delta i aktiviteten. 

Bristen är av sådant slag att det finns skäl att nu upphäva det överklagade beslutet och visa målet åter till nämnden för nytt ställningstagande till om ett aktivitetskrav ska ställas och hur det kravet i så fall ska se ut, inklusive vilken tid per vecka kravet ska gälla. 

Detta beslut får inte överklagas (34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen). 

–

Förvaltningsrätten i Göteborg dom den 23 oktober 2026 i mål nr 13010-26.