Bakgrund
Försäkringskassan ansåg att en kvinna felaktigt fått drygt 4,3 miljoner i assistansersättning. Kvinnan överklagade beslutet och kammarrätten fann senare att Försäkringskassan inte med tillräcklig grad av sannolikhet visat att det fanns skäl för återkrav.
Kvinnan sökte sedan ersättning hos Justitiekanslern för de ombudskostnader hon haft med motiveringen att avsaknaden av sådan ersättning utgjorde en överträdelse av rätten till en rättvis rättegång. Hon menade att utan ett juridiskt ombud kunde det antas att hon svårligen kunnat ta tillvarata sina rättigheter.
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern konstaterar inledningsvis annat att det beloppet som Försäkringskassan begärde var betydande och att det skulle komma att påverka hennes ekonomiska situation avsevärt. Vidare hade kvinnan enligt uppgift problem med minnet samt en funktionsnedsättning som påverkade hennes förmåga att sköta den dagliga livsföringen.
Mot den bakgrunden bedömde Justitiekanslern att omständigheterna i hennes fall varit sådana att hon behövt ett ombud för att tillvarata sina rättigheter i processen. Avsaknaden av ersättningsmöjlighet i form av skadestånd innebar alltså en överträdelse av hennes rätt till en rättvis rättegång. Staten var därmed skyldig att ersätta henne för överträdelsen enligt 3 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207).
Av Justitiekanslerns beslut framgår även att kvinnan sökt ideellt skadestånd, men som hon dock nekades, med motiveringen att när hon nu får ersättning för rättegångskostnaderna, utgör det tillräcklig gottgörelse för kränkningen av hennes rätt till en rättvis rättegång.
Mer läsning: HFD 2022 ref. 10 om rättegångskostnader i förvaltningsmål