Förvaltningsrätten i Linköping
Yrkanden
Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt tidigare beslut att avslå ansökan om hel sjukersättning.
AA yrkar att hon ska beviljas sökt sjukersättning och anför bland annat följande. Försäkringskassans beslut är felaktigt. Hon har inte någon arbetsförmåga och anser att det är helt klart att hon inte kommer att ha det i framtiden eftersom hon har genomgått ett stort antal undersökningar genom åren som alla tyder på samma hälsotillstånd. Trycket på arbetsmarknaden är för hög för henne och hon är inte i skick att arbeta. Hon behöver frekvent avskärma sig från folk och ta pauser.
Om dagarna får hon ingenting gjort och är konstant distraherad och kan inte hålla fokus. Hennes minne verkar bli sämre och hon glömmer bort vad hon har gjort under dagen, var hon har lagt saker och uppgifter hon eller andra ger henne. Oavsett vad hon gör om dagarna får hon höga stressnivåer, är lätt irritabel och gråtmild. Hon blir väldigt lätt utbränd av visuella intryck. Att snabbt filtrera och tyda information, ta snabba beslut, samarbeta, finna motivation, komma ihåg instruktioner och komma ihåg vad hon har och inte har gjort har hon svårt för. Dessa problem har varit med henne hela livet.
Skälen för avgörandet
Rättslig reglering
Av 33 kap. 5 § SFB följer att en försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan har rätt till sjukersättning under vissa förutsättningar. Vidare framgår av 33 kap. 6 § SFB att för rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.
I förarbeten till SFB (prop. 2007/08:136 s. 88 och 103) framgår att arbetsförmågan ska vara stadigvarande nedsatt, innebärande att det måste röra sig om kroniska sjukdomar och irreversibla skador där ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras. Med stadigvarande nedsättning avses att nedsättningen bedöms bestå för all överskådlig framtid. Bedömningen ska utgå från den kunskap som är tillgänglig vid prövningstillfället och det kan inte vägas in att det i framtiden skulle kunna komma behandlingsmetoder eller arbetshjälpmedel som gör att arbetsförmågan då kan återvinnas.
I rättsfallet HFD 2011 ref. 63 I–III uttalas att för att sjukersättning ska kunna beviljas ska medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering bedöms inte kunna medföra att arbetsförmågan kan förbättras. Däremot krävs det inte att rehabiliteringsåtgärder har vidtagits.
Utredning i målet
I läkarutlåtande daterat 8 februari 2023 anges att AA har diagnostiserats med Aspergers syndrom, ADD och tvångstankar med tvångshandlingar. Vidare anges bland annat följande. AA har en mångårig funktionsnedsättning som har följts via specialistpsykiatri på flera orter och hon har stora besvär med tvångstankar, humörsvängningar, könsdysfori som begränsar henne. Samsjuklighet gör att hon har nedsatt koncentrationsförmåga, nedsatt förmåga att planera in aktiviteter, upprätthålla en dygnsrytm, skapa sociala kontakter m.m. Hon är ytterst nedsatt i sin förmåga att ta initiativ, skapa och upprätthålla rutiner, påbörja och slutföra arbete och har en tendens att isolera sig.
AA behöver hjälp med att sköta allt det vardagliga med stöd av god man och föräldrar. En stor del av dagen spenderar hon upptagen med tvångstankar och grubblerier kring sin tillvaro och spenderar nästan all tid hemma eller med föräldrarna. AA har svårt att prestera under en längre period på grund av att hon har nedsatt förmåga att påbörja och avsluta en aktivitet. Hon har svårigheter med hyperfokusering. Aktivitetsnivån är mycket intressestyrd. AA har inga begränsningar i när hon ska avsluta en aktivitet hon har påbörjat, vilket leder till att hon blir utmattad och kraschar i måendet.
Tvångstankarna gör att hon tenderar att fokusera på detaljer och har svårt att släppa tankarna, vilket skapar svår ångest och tvång. AA har svårigheter att resonera, reflektera eller ta in en annan synvinkel i det sociala samspelet, vilket försvårar den sociala kontakten och hon känner att det är svårt att anpassa sig i sociala sammanhang. Utifrån könsdysfori känner AA att hon inte passar in i sociala sammanhang. När könsdysforin blir svår undviker AA all form av kontakt med omvärlden, vilket även kan ske vid humörsvängningar och ökade tvångstankar. Den sociala kontakten med omvärlden sker via internet.
AA har ett svårbehandlat medicinskt tillstånd och har under flera år haft behandlingsförsök med antidepressiva, centralstimulantia och ångestdämpande. Antingen har det inte haft den effekt under en längre period för att kunna nå stabilitet eller så har hon fått biverkningar. Könsdysfori försämrade hennes psykiska tillstånd och hon genomgick könsbekräftande behandling med hormoner och följs nu upp på klinik. Hon har planerade behandlingar för könsdysfori som försämrar hennes symptom.
AA har nyligen påbörjat kontakt med AST-grupp inom ramen för autism och en stödkontakt med en arbetsterapeut för att hon ska arbeta med att påbörja rutiner och få struktur i vardagen. När hon är mer stabil ska en ny bedömning kring lämplig läkemedelsbehandling påbörjas. Utifrån den långvariga sjukdomshistorien och de bedömningar som gjorts är det svårt att förutse hur det kommer att utvecklas, men den prognos som har varit tyder inte på en positiv förändring.
I nuläget är det svårt att se att hon kan sköta en sysselsättning. I läkarutlåtande daterat 27 april 2023 anges bland annat följande. Genom åren har flertalet psykofarmaka prövats och AA har varit i behov av hjälp och stöd sedan barndomen. Trots det har hon inte klarat av studier eller sysselsättning. AA har ett komplext och svårt funktionshinder sedan många år där hon har omfattande svårigheter att klara av de enklaste aktiviteterna i det dagliga livet. Hon är ytterst långt ifrån sysselsättning där det bedöms att de insatser som är påbörjade och planeras kan ge något ökad funktion, men att det då sker på basen av att möjliggöra en viss ökning av aktiviteterna i det dagliga livet och dygnsrytm. Den medicinska prognosen visar att funktionsnedsättningen kommer att bestå över tid.
I en komplettering till läkarutlåtandet från 27 april 2024 daterat 11 september 2023 anges att AA har ett långvarigt nedsatt psykiskt mående där bilden är komplex och svårbehandlad. Vidare anges bland annat följande. Hon har en mycket tydlig rigiditet och kapacitet och fastnar i hyperintressen, vilket medför att hon har stora svårigheter att ta till sig och ge information. Samsjukligheten innebär att AA har uttalade svårigheter att ta in vad andra personer beskriver och hon har även stora svårigheter att delta i det vanliga samhället främst utifrån könsdysforin. Hon har en stark upptagenhet avseende tvångstankar och tvångshandlingar och utifrån det även ångest.
Utifrån kombinationen av neuropsykiatrisk problematik, autismspektrum och återkommande depressivitet och svårhanterat tvång har AA sedan barndomen haft stora behov av hjälp och stöttning men trots detta inte klarat av studier eller sysselsättning. Bilden är genomgripande där man ser att hon har svårt att påbörja och avsluta aktiviteter, men också bibehålla uppmärksamhet, minnas och upprätthålla planeringar och prestera under längre tid.
AA har under alla år befunnit sig mycket långt från sysselsättning och denna bild kommer att kvarstå. Den medicinska prognosen visar att funktionsnedsättningen kommer att vara livslång. Försäkringsmedicinsk rådgivare har under konsultation den 2 maj 2023 anfört bland annat följande. I de medicinska underlagen beskrivs en besvärsbild med social isolering och behov av mycket hjälp av föräldrar och god man.
AA besväras av tvångstankar, nedsatt exekutiv förmåga, nedsatt koncentrationsförmåga och svårt att påbörja och avsluta en aktivitet. Man noterar även könsdysfori som en försämrande faktor i hennes mående. Sammantaget beskrivs omfattande aktivitetsbegränsningar. Det framgår av läkarutlåtande att hon har behandlats av olika kliniker med antidepressiva, ångestdämpande medicin och centralstimulantia som inte har haft bestående effekt. Läkemedelsbehandlingen är nu avslutad men hon ska nu påbörja behandlingsinsatser via psykiatrin, arbetsterapeut och AST-grupp. AA bedöms inte medicinskt färdigrehabiliterad varför prognosen är osäker. Med tanke på de omfattande aktivitetsbegränsningarna som beskrivs i underlagen bedöms hon sakna förutsättningar för arbetslivsinriktad rehabilitering.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att AA har de besvär och begränsningar som framkommer av utredningen i målet och att hon på grund av sina besvär har en nedsatt arbetsförmåga. För att hon ska ha rätt till sjukersättning krävs emellertid att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt och att ytterligare medicinska och arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser inte kunna förväntas leda till en förbättrad arbetsförmåga. Av utredningen i målet framgår att AA under flera år haft behandlingsförsök med läkemedel, men att det inte har haft önskad effekt eller har givit henne biverkningar.
AA har nyligen påbörjat kontakt med en arbetsterapeut och AST-grupp och när hon är mer stabil ska ny bedömning kring lämplig läkemedelsbehandling påbörjas. AA är alltså inte medicinskt färdigrehabiliterad ännu och det är därför svårt att förutse hur hennes tillstånd kommer utvecklas. Det kan inte uteslutas att aktivitetsförmåga och arbetsförmåga kan komma att förbättras med de nyss påbörjade och i framtiden planerade insatserna. Mot denna bakgrund kan AA:s arbetsförmåga inte anses vara stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Hon har därför inte rätt till sjukersättning. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Jönköping
Yrkanden m.m.
AA fullföljer sin talan och anför bland annat följande. Behandlingen syftar endast till att lindra symptomen. Rehabilitering har över huvud taget inte varit aktuellt. Hon åberopar ett läkarutlåtande från den 2 september 2024.
Försäkringskassan motsätter sig ändring av förvaltningsrättens dom och anför bland annat följande. Den medicinska prognosen för AA är för osäker för att det ska anses vara sannolikt att hon är medicinskt färdigrehabiliterad. Det går inte att utesluta att hon skulle kunna uppnå en arbetsförmåga i ett väl anpassat eller subventionerat arbete, förutsatt att hon får rätt medicinsk behandling.
Skälen för kammarrättens avgörande
I läkarutlåtande den 2 september 2024 av överläkare tillika specialistläkare i psykiatri anförs bland annat följande. Utifrån tillståndets art och grad bedöms det vara livslångt. Patienten har under alla år befunnit sig mycket långt från sysselsättning och denna bild kommer att kvarstå. Den medicinska prognosen visar att funktionsnedsättningen kommer att vara livslång. Det kan konstateras att AA har flera psykiatriska diagnoser som tillsammans får anses ge funktionsnedsättningar av såväl komplicerat som allvarligt slag. Hon har fått vård inom specialistpsykiatrin sedan lång tid tillbaka. AA bedöms stå långt från arbetsmarknaden, även i förhållande till en anpassad arbetsmarknad.
Kammarrätten anser inte att det finns skäl att göra någon annan bedömning än den som specialistläkare i psykiatri har gjort såvitt avser prognosen för att i framtiden eventuellt kunna komma i sysselsättning. Det finns inte heller några realistiska möjligheter att nå en ökad arbetsförmåga genom rehabilteringsinsatser. AA har därmed en helt stadigvarande nedsatt arbetsförmåga i förhållande till hela arbetsmarknaden och därför rätt till hel sjukersättning. Överklagandet ska således bifallas.
–
Kammarätten i Jönköping dom den 28 augusti 2026 i mål nr 2483-24.