Nyköpings tingsrätt
AA har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar i första hand på den grunden att han inte haft uppsåt eller varit oaktsam och i andra hand på den grunden att gärningen skall bedömas som ringa.
Av utredningen har följande framkommit. Genom av åklagaren åberopad kallelse, som skickades ut till 39 arbetslösa byggnadsarbetare, kallade Arbetsförmedlingen i samarbete med Byggnads i Nyköping till informationsdag om arbetsmarknadsläget den 17 mars 2005. I kallelsen står bl.a. följande: ”Information kommer att ske på bussen som tar oss till Stockholm centrum där Byggnads kommer att genomföra en manifestation för kollektivavtalets värde, där vi förutsätter att du deltar.”
Längst ned i kallelsen stod följande erinran: ”Om du inte kan närvara vid denna träff måste du omgående meddela förhinder. Träffen är obligatorisk närvaro. Uteblir du från denna träff förutsätter jag att du har full sysselsättning och inte längre vill vara aktuell sökande på Arbetsförmedlingen och därmed tas bort som sökande och din ersättning från A-kassa upphör.” Kallelsen, som är skriven på papper med arbetsförmedlingens logotyp, är författad och undertecknad av AA och företrädaren för Byggnads [vid namn] BB.
Den 15 mars 2005 fick AA ett e-mail från CC, en av de personer som fått kallelsen, i vilket denne ifrågasatte kallelsens innehåll bl.a. avseende manifestationen. Samma dag ringde AA upp CC och sade att det inte var obligatoriskt att närvara vid manifestationen utan endast vid informationen om arbetsmarknadsläget
AA: Han arbetar sedan år 1993 som arbetsförmedlare vid Arbetsförmedlingen i Nyköping. Arbetsuppgifterna består bl.a. av att kalla till informationsmöten av olika slag. BB tog initiativ till det möte där aktuell kallelse skrevs. Han skrev kallelsen på sin dator och BB dikterade vad han skulle skriva. Han tyckte att det skulle stå ”inbjuder till” istället för ”vi förutsätter att du deltar” när det gäller manifestationen men det ville inte BB.
Eftersom han kände sig stressad och ville återgå till sitt arbete godtog han BBs formulering. När en kallelse skrivs i Arbetsförmedlingens datasystem syns inte logotypen och erinran längst ned på skärmen utan dessa läggs automatiskt till och syns först när kallelsen skrivs ut. Efter att han hade skrivit ut kallelsen skrev han och BB under den. De diskuterade kort vilken personkategori kallelsen skulle skickas till. När BB hade gått därifrån drog han ut en lista över arbetssökande och valde ut relevanta personer. Sedan gav han kallelsen och listan till sin sekreterare som skickade ut kallelsen.
Hans uppdrag såsom företrädare för Arbetsförmedlingen var endast att under bussresan hålla information om arbetsmarknadsläget. Före kallelsen skrevs hade hans chef godkänt att han höll information på bussen och att han därmed skulle komma att spenderade arbetstid i Stockholm trots att han inte hade något uppdrag där. Chefen kände även till att Byggnads skulle hålla en manifestation i Stockholm. Efter att han hade fått e-mail från CC insåg han felaktigheten i kallelsen och kände ångest och panik. Han övervägde hur han skulle informera övriga som fått kallelsen.
Eftersom det endast var två dagar kvar till informationsdagen bestämde han sig för att framföra informationen på bussen. På väg till Stockholm inledde han sitt anförande med att informera deltagarna om att det inte var obligatoriskt att deltaga i manifestationen. Det var rundgång i mikrofonen. Någon närvarokontroll skedde inte men han uppskattar att cirka 25 personer av dem som fått kallelsen var med på bussen.
CC: Eftersom han hade reagerat över kallelsens innehåll lyssnade han noga när AA höll sin information på bussen. Han undrade om denne skulle informera övriga deltagare om att det inte var obligatoriskt att deltaga i manifestationen. AA informerade inte om detta. Han hade inte några problem att höra vad AA sade från där han satt.
DD: Han uppfattade bussresan till Stockholm med tillhörande informationsmöte som obligatorisk men manifestationen i Stockholm som frivillig. Såvitt han minns informerade AA inte någon gång under bussresan om att det inte var obligatoriskt att deltaga i manifestationen. Han satt dock längst bak i bussen och hörde dåligt när AA höll sin information.
Tingsrättens bedömning
Enligt 20 kap. 1 § brottsbalken skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
En grundlagsskyddad fri- och rättighet, som framgår av 2 kap. 2 § regeringsformen, är att varje medborgare gentemot det allmänna skall vara skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring. Aktuell kallelse har, i strid med ovan nämnda bestämmelse, varit formulerad på ett sådant sätt att närvaro vid en manifestation av opinionsbildande art har framstått som obligatorisk och att uteblivelse kunde leda till förlorad rätt till arbetslöshetsersättning.
AA har, genom att tillsammans med annan författa och underteckna kallelse med detta innehåll som han sedan låtit skicka ut, åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Hans agerande har skett vid myndighets utövning. Annat har inte framkommit i målet än att felet berott på ett tillfälligt förbiseende. Tingsrätten anser därför inte att AAs handlande skett uppsåtligen. Vid bedömningen av frågan om AA har varit oaktsam är det i första hand av betydelse vilka krav på noggrannhet och omsorg som uppgiften innefattat.
Detta får vägas mot omständligheter som hänför sig till AA personligen, t.ex. hans kunnighet, utbildning och erfarenhet eller att han handlat under tidspress (se Holmqvist m.fl., Brottsbalken. En kommentar, s. 20:24-25). Medborgarnas skydd mot tvång gentemot det allmänna att deltaga i manifestation av opinionsbildande art är absolut och följer av grundlag. Mot bakgrund av skyddets karaktär måste det uppställas stora krav på noggrannhet och omsorg vid utformningen av kallelser av nu aktuellt slag, som bl.a. avser deltagande i sådan manifestation, för att säkerställa att kallelsen inte kan uppfattas som ett sanktionerat tvång. Så har inte skett i förevarande fall.
Mot denna bakgrund och med beaktande av AAs långa erfarenhet som arbetsförmedlare anser tingsrätten att AA har varit oaktsam. Nästa fråga är om gärningen är att bedöma som ringa. Bedömningen skall ske med beaktande av samtliga omständigheter. Såväl allmänna som enskilda intressen kan ha betydelse. En viktig faktor är i vad mån någon drabbats av skada eller om det förelegat en påtaglig risk för skada. Av stor vikt är verksamhetens art. Inom områden där kravet på en korrekt handläggning är särskilt stort kan det finnas anledning att göra en strängare bedömning än i andra fall. Detta gäller t.ex. inom rättsväsendet.
Vidare har det betydelse vilken ställning gärningsmannen intagit i förhållande till myndighetsutövningen. Ju mer självständiga befogenheter den felande har, desto större anledning finns det att se allvarligt på gärningen. Även en pressad arbetssituation kan beaktas (se Holmqvist m.fl., Brottsbalken. En kommentar, s. 20:25-26). Som nämnts ovan måste kravet på en korrekt handläggning av frågor av det aktuella slaget ställas högt. Vad AA har uppgett om sin pressade arbetssituation, de kontakter han haft med sin chef före det att kallelsen skrevs och omständig heterna i övrigt i samband med att kallelsen skickades ut medför, enligt tingsrättens mening, inte att gärningen skall bedömas som ringa.
AA har uppgett att han efter att han uppmärksammats på felet vidtog åtgärder för att rätta till det genom att under bussresan informera om att närvaro vid manifestationen inte var obligatorisk. De åtgärder AA vidtagit har dock, enligt tingsrättens mening, inte varit tillräckliga. Detta framgår bl.a. av att inte något av de i målet hörda vittnena har uppgett att de har fått del av sådan information på bussen. Således medför inte heller de åtgärder AA i efterhand vidtagit för att rätta till felet att gärningen skall bedömas som ringa.
Åtalet är styrkt och skall bifallas. Påföljd Av utredningen har framkommit att arbetsmarknadsstyrelsens personalansvarsnämnd kommer att ta ställning till eventuella disciplinära åtgärder efter att tingsrätten meddelat dom. Det brott som AA har gjort sig skyldig till förskyller böter.
Övrigt
Då AA döms för brott med fängelse i straffskalan skall han betala avgift till brottsofferfonden. Med hänsyn till utgången i målet skall AA själv stå för sina rättegångskostnader.
–
Nyköpings tingsrätt dom den 22 mars 2007 i mål nr b 21-07.